Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 139 —
Santa Maria — förutsett, att han icke tagit fel på
riktningen —.
Det var den femte dagen efter det han hade lämnat
Presidio del Norte. Han kände sina krafter försvinna.
Skildringarna om resande, som ömkligen hade
omkommit i denna ödemark, döko upp i hans minne. Kanske
hade han redan passerat förbi sitt mål och red längre
än det var nödvändigt. Ja, hade han bara nått en by
med mänskliga varelser, eller åtminstone bara en bäck.
Vågprärien låg snart bakom honom, i väster såg han
redan de blå bergstopparna, av den bergskedja, som
sträcker sig genom hela Amerika från norr till söder.
Men då han uppnådde de första bergsuddarne, fann han
dem gräslösa, träden förtorkade och bäckarna utsinade.
Han vände sig nu mot norr, ty han var övertygad om,
att han hållit för långt åt väster. Men hästen ville inte
gå vidare. Den sjätte dagens kväll stupade djuret.
Lyckligtvis upptäckte Edmond i närheten några av de
tjockbladiga plantor, som Heikaou hade givit hästarna
att äta. Djuret hämtade sig också litet, men det var för
svagt, för att kunna bära en ryttare. Edmond förtärde
själv litet av de bittert smakande bladen, sedan lade
han sig bredvid hästen och somnade in.
Han vaknade av en mycket omild beröring, och då
han öppnade ögonen, såg han över sig några så vilda
gestalter, att han i första ögonblicket trodde sig ännu
drömma. Sedan gissade han visserligen, att det var indianer
och inga drömgestalter, som hade bundit händer och
fötter på honom. De voro apacher eller comanches,
sådana han ofta nog hade sett på bilder. Rödbruna
målade män utstyrda med en massa fjädrar, som räckte
från huvudet över ryggen och nästan gåvo dem
utseende av jättelika rörliga tuppkammar. Även armar och
fötter voro smyckade eller vanprydda med sådana
fjäderbuskar.
Naturligtvis kunde Edmond icke tänka på motstånd.
M. B. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
