- Project Runeberg -  Miljonbruden /
278

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 278 —

"Mylady, — min husbondes opasslighet har plötsligt
tagit en farlig vändning. Tre läkare ha just konfererat
med varandra om fallet. Mister Blackwell ber att få
tala med mylady.

"Och varför får jag först nu höra något om denna
sjukdom?" frågade hon.

Mister Blackbell önskade bespara mylady varje oro,"
svarade tjänaren.

"Jag kommer genast, jag följer med er." sade ladyn.

Tjänaren öppnade vördnadsfullt dörren, och mistress
Blackbell gick förut. Hon gick igenom en lång rad
av större och mindre rum, antichambres och salar, till
ett gemak i husets andra flygel. Tjänaren öppnade
ljudlöst dörren och stängde den bakom sig, därpå
visade han sig genast åter och bad mylady stiga in.

Det rum, i vilket hon inträdde var icke stort och
jämfört med husets övriga palatsliknande lyx mycket
enkelt, ja nästan fattigt inrett. Möblerna voro av
gammaldags stilart. Mr. Blackbell hade tagit dem med
sig från det lilla hus, i vilket han hade börjat sin affär,
och hade icke velat skilja sig ifrån dem. För honom
voro de ett minne från gångna tider och från hans
lyckas tidigaste början eller åtminstone hans rikedoms.
Fönsterförhängena voro fördragna; det var skumt i
rummet. Tyst men hastigt trädde hon närmare, drog
fram en stol och satte sig bredvid sängen.

"Min Gud William, hur ser du ut!" utropade hon
förskräckt.

Det ansikte, som hon såg i sängen var blekt, lugnt
och fullständigt slappt. Det förrådde det sällan
missledande uttrycket av försvinnande liv. Mr. Blackbell
kunde ännu knappast vara mer än sextio år gammal;
men i detta ögonblick såg han mycket äldre ut. Det låg
ett djupt drag av sorgset allvar i hans ansikte och de
matta ögonen voro riktade på hans maka med ett
egendomligt uttryck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free