Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 359 —
ten och om åskan hade dundrat. Han gick dock
närmare för att lyssna. Han måste göra något, för ett
komma ifrån sina dystra tankar, vilka hans vansinniga
stolthet icke kunde bära — han måste behärskct sig
till att synas lugn. O, en svår men också härlig
uppgift förestod honom: Att narra alla, att låtsas vara
tillgiven och from som ett lamm och i det rätta
ögonblicket med en tigers språng riva åt sig bytet.
Det var en dam som deklamerade någon dikt, en
sådan, som dessa tider aldrig fick fela på en fest, en
hymn till den kamp som Nordstaterna hade att bestå
mot Sydstaterna. Diktens ledande tanke var, att
framhäva det förrädiska sätt på vilket Sydstaterna under
årtionden i all hemlighet hade förberett sig på kampen
för att med ett enda slag förgöra unionen. Ralph
hörde på med en föraktfull grimas. Han var alltjämt
övertygad om, att sydstaterna skulle komma att triumfera,
trots att unionstrupperna de senaste månaderna vunnit
mer och mer terräng. Men plötsligt försvann hans
hånfulla grimas och han grep ovillkorligen efter
ryggstödet till en trädgårdsbänk för att stödja sig, ty damen
uttalade följande ord, som helt naturligt hade
infogats i dikten:
som på blomsterrik hed
två ryttare välja samma bana
telningar båda av samma träd,
den ene from, bar högt oskuldens fana.
Den andre, i vars sinne falskhet bor
länge redan traktat att mörda sin bror.
Ett skott — den fromme glider ned
och blodig färgas den gröna hed.
Så hade nu med mördarhand
uppnått sitt mål vår bundsförvant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
