Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 358 —
hade även han nu haft en vän att anförtro sig åt!
Varför var Richard borta? — Man hade nämligen sagt
honom, att Richard icke befann sig i staden, och det på
goda grunder; ty Alfonso skulle stormigt ha begärt att
få se vännen, om han endast hade vetat, att denne
bara befann sig på kort avstånd från honom. . . .
Under tiden hade Ralph med dystra och hemska
tankar kretsat omkring de båda Leonororna. Sedan han
anade, att han för Eliza icke bara var en främling,
utan att han också var henne motbjudande, hade en
märkvärdig förändring försiggått med honom. Ja, han
var henne motbjudande. Tonfall, blick, rörelser —
allting hade sagt honom det i ett och samma ögonblick.
Och nu? Nu skulle hon alldeles säkert icke heller få
tillhöra någon annan! Hans inre var i uppror. Han
hade kunnat döda henne. Men avstå från henne? —
nej, på inga villkor! Just för den skull ville han röra
upp himmel och jord, för att erövra henne, underkuva
henne, och göra henne till sin egendom.
Du stolta högfärdiga kvinna, du kommer att darra
för den, som du nu föraktar och avvisar som en
skolpojke!
Men hur han skulle uppnå sitt mål — nu efter den
plötsliga fruktansvärda upptäckten, att han hade
misstagit sig, att Eliza icke kände någonting för honom,
varken vänskap eller välvilja icke ens vanlig alldaglig
sympati — det visste han ännu icke. Men med dystra
blickar och knutna händer, djupt hämtande andan, lovade
han sig, att få henne i sitt våld, även om han därvid
skulle förlora allt, som nu gjorde honom livet kärt.
Skulle han också bli tvingad, att med det erövrade
bytet uppsöka ensamheten.
Då hörde han röster, som bjödo tystnad. "Åter ett
uppträdande?" tänkte han hånfullt. "De narrarna som
göra sig viktiga för att tråka ut andra!" Honom hade
det varit angenämt, om blixtar hade skurit genom lui-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
