Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 469 —
tes, "men i Amerika har religionsutövningen ju
överhuvud taget antagit en egendomlig karaktär, men
huvudsaken är ändå den inre stämningen och hjärtats
djupa och sanna religion. Om ett folk vill fira den
härliga seger, de ha tillkämpat sig, så får man icke gräla
om den dag som de valt härtill. Jag förstår folkets
behov av att vilja se den man, som har överväldigat
rebellerna. Den som orubbligt har upprätthållit
unionens och humanitetens banér. Gå, Lincoln. Man
måste unna folket, som har fördragit så mycket och så
tappert hållit sig till eder, en glädje och låta dem få
sin vilja fram."
"Jag går ogärna," svarade Lincoln med rynkad
panna. "Men om ni anser det för berättigat, — nå må
ske då!"
Han sade några ord till någon i rummet intill.
Därvid hörde Dantes, att en tjänsteman anmälde, att Cofax,
presidenten i representanternas hus, hade kommit.
"Alltså — farväl!" ropade han till Lincoln. "Jag
skriver någon gång från Mexiko."
"Farväl!" svarade Lincoln, i det han hjärtligt tryckte
Dantes hand. Och än en gång tusen, tusen tack för
allt, som ni har gjort för mig och vårt land! Mina
hjärtligaste hälsningar till våra vänner i Newyork! Mitt
första besök i huvudstaden kommer att gälla dem!"
Dantes lämnade det Vita huset och inom en
halvtimme var han på väg till Newyork. —
Ja, sydstaternas stora uppror hade blivit undertryckt.
Grant och Sherman hade med sina arméers järnarmar
omfattat och kvävt det. Richmond hade erövrats.
Lee, sydstaternas tappre general, hade kapitulerat,
Jefferson Davis, rebellernas expresident hade flytt — i
Nordstaterna härskade ett jubel, som landet aldrig hade
sett maken till. Lincolns namn nämndes med en
beundran, som knappast ens den store Washington hade
åtnjutit, alla unionens och frihetens vinner hade insedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
