Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 471 —
portiern sin lilla handväska, som ett bud hade burit
åt honom och gick omedelbart in i matsalen.
Då han öppnade dörren, hälsade honom ett
enstämmigt jubelrop, och sedan ilade Richard och Eliza,
Alfonso och Jeannette emot honom. Alla omfamnade och
kysste honom, som om han hade varit deras verkliga
far. Den gamle mannens ögon lyste i stilla glädje.
Sedan hälsade han på den strålande glada mistress
Büchting, hennes mycket gladlynte make och mr.
Eve-rett, vilkens lycka lyste fram ur hans ljusblå ögon.
Richard bar den vänstra handen i band, Alfonso
haltade litet på den högra foten. Dantes märkte det
genast.
"Det är ingenting!" utropade de båda unga männen
skrattande. "Ett skrubbsår i armen! Och en kula i
lårbenet, men som för länge sedan blivit uttagen, och
en sena som icke vill lyda, det är allt!"
Eliza och Jeannette, arm i arm med sina män —
ty för mer än ett år sedan voro de båda paren förenade
— erbjödo en anblick som måste uppliva även det
sorgsnaste hjärta, och så småningom blev även Dantes
herre över sina dystra aningar. Med ivrigaste intresse
lyssnade han till Richards skildringar, av den sista
jättestriden om Richmond, i vilken han hade tagit del som
Grants adjutant.
"Och Justus — åh, honom skulle ni ha sett!" ropade
Richard med lysande ögon. "Grant utnämnde honom
på slagfältet till överste. Den stackars hyggliga pojken
ligger nu visserligen på lazarettet, men lyckligtvis har
det icke mycket att betyda. Hur han förde sitt
kompani till anfall på Petersborough — åh det var
beundransvärt! Linje efter linje sjönk ned — Justus alltid
upprätt, alltid i spetsen — uppeldande de svarta på
deras eget språk, tills unionens stjärnbanér vajade från
skansen — och han själv blev buren ur kampen av fyra
blödande negrer. Grant red fram till honom, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
