Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fredrik och Johan Gustaf Nils Sam. Åkerhielm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Bildts afgång, men knappast i
anledning däraf, upphörde det nya systemets
Sturm-und Drangperiod.
Till baron Åkerhielms heder må man dock
erkänna, att han icke var någon vän af ett
konservativt skräckregemente under protektionismens
egid.
För vissa reformtankar var han ingalunda
otillgänglig, särskildt på det ekonomiska området,
och det må villigt erkännas, hurusom järn
vägsbyggandet och koloniseringsarbetet i Norrland
under hans styrelse kraftigt påskyndades.
I viktigare frågor skulle ett samförstånd
mellan den Åkerhielmska regeringen och det
gamla landtmannapartiet, under ledning af Sven
Nilsson i Efveröd, icke varit alldeles omöjligt
att uppnå.
Mellan dem blefvo åtminstone
underhandlingar inledda om lösning af härordnings- och
grundskattefrågorna på sätt som skedde 1892, i
samband med en sänkning af lifsmedelstullarne,
och om en reform af den politiska rösträtten, i
samband med fixering af riksdagsmännens antal.
Olyckligtvis hörde Åkerhielm till det slags
människor, som låta, som man säger, vända upp
och ned på sig af en väl funnen fras.
Under tullstriden 1887 var han ofantligt
stolt öfver ett citat ur Runebergs »Döbeln vid
Ju tas»:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
