Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherrliga ätten De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med motbjudande min. Hans ögon voro
svarta och stora, men orörliga och
genomträngande. Då han var ond, så ökades blickens
stränghet, och han hade ofta hastiga och
våldsamma anfall af vrede.
Konst och vetenskap roade honom aldrig;
han hade icke ägnat sig däråt, i det han som
ung valt krigarståndet till sin lifsuppgift. Hans
bästa vänner voro Carl Gyllenstierna och Ernst
Johan Creutz, båda riksråd, hvilkas tänkesätt
mest liknade hans, samt Otto Reinhold
Ström-felt, president i Kammarkollegium, en utmärkt
man, hvilkens förtjänster och tankereda äro
kända af alla, och hvars rykte aldrig skall
glömmas.
Om han för öfrigt hade några sanna vänner,
är osäkert. Troligen hade han en stor mängd
sådana, som endast voro hans bordsvänner och
blott sågo på sin egen fördel, hvarom man kunde
öfvertyga sig efter hans död. Hans
konversation var icke ägnad att förbinda sig någon, ty
ofta var han tankfull, såsom om han rufvade
på någon stor tanke och talade föga och i korta,
ofta afbrutna satser.
Om sommaren på landet kunde Charles de
Geer hela dagar vandra under tystnad. Om
vintern gjorde han detsamma ända till
skymningen, då han gick hem. Nu återstod för
honom tre eller fyra timmar till måltiden
fram-bars, under hvilken tid han satt framför spiseln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
