Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherrliga ätten De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betraktande lågorna utan att säga ett enda ord.
Om någon tilltalade honom under dessa hans
drömmar, gaf han ett hastigt svar.
Högst förundransvärdt var, att han aldrig
såg i en bok, ja, han till och med tålde ej, att
man läste för honom. I staden förde han ett
nästan likadant lif och tillbragte vanligen
aftnarna hemma. Då han besökte någon vän,
hvilket han gjorde ytterst sällan, lät han de
andra tala, men talade själf mycket litet. Han
såg hos sig till kvällsvard endast sina släktingar,
men till middagen hvar och en, som infann sig.
Man kan svårligen öfvertyga sig, att han af
naturen var så tystlåten, utan att han lärt sig
denna vana, vare sig för att han icke för fort
skulle förråda sina tankar, eller för att icke
genom mycket tal afbryta andras samtal, eller ock
af distraktion. Hans stora och vidsträckta
affärer, hvilka behöfde moget öfvervägas, hade gjort
honom tankfull.
Han var dock icke alltid sysselsatt med affärer,
utan ägnade sina tankar äfven åt småsaker,
troligen för att uppfriska sina trötta lifsandar, hvarpå
ett exempel här må anföras.
En dag hade han suttit en hel timme
framför spiseln utan att säga ett ord, hvarefter han
hastigt yttrade till sin brorson, uppvaknande som
ur en dröm, i det han småskrattade.
— Vet du, att näst efter mig har Reichel
det bästa vinet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
