Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och småskrattade för sig själv och låtsade, som
om han ingenting hade begripit.
Så att den gången lyckades Olle inte att få den
stora båten. Och det dröjde länge, innan han fick
den. Men han hade ögonen med sig, och han
glömde aldrig, att han en gång hade sett den
båten segla, innan ännu masten var avbruten och
seglet borta.
Och en vacker dag — det var flera veckor efteråt
— kom Olle uppspringande till sin pappa med
andan i halsen [1].
“Pappa, pappa, kom!” skrek Olle.
Och därmed drog han pappa med sig ut till ett
stort, mörkt kontor [2], där Olle förvarade alla sina
dyrbarheter. Men pappa tog Olle i nacken, höll
fast honom och tvang honom att berätta, vad det
var frågan om. Det var svårt, ty Olle hade andan
i halsen av iver. Men äntligen kom det.
Jo ... Olle hade träffat den stora pojken, som
rådde om den stora båten ... Han ville inte ha
båten längre ... För han var trött på den ...
Han hade tänkt byta bort båten åt sin syster för
en strut karameller ... Men när hon fick se
båten, ville hon inte ha’ den...
Längre kom inte Olle. Ty han stod inte ut med
att vänta. Han rusade in i det mörka kontoret,
och när han kom tillbaka, hade han med sig en
gammal röd kask utan skärm och en bucklig trumpet,
som lät fasligt fult, när man blåste i den.
“Tror pappa” ... sade Olle... “tror pappa...
att han vill ha det här för båten?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
