Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olle rök in igen. När han kom tillbaka, hade
han med sig en mycket liten, vackert skuren båt,
som han fått av en lots.
“Om han får den här också”,... började Olle.
“Ja, men kära Olle”, sade pappa. “Du ska’ väl
inte ge bort allt, vad du har?”
“Vad bryr jag mig om det här, bara jag får
båten”, sade Olle och ville springa sin väg.
Men pappa höll honom kvar [1].
“Är du säker på, att den där pojken får byta
bort båten för sin pappa?”
“Ja, visst får han det”, förklarade Olle.
Och så bar det i väg.
Hela tiden hade Svante stått och hört på. Han
var så intresserad av båten, som om han skulle
byta sig till [2] den själv. Han tyckte, att om Olle
fick den båten, skulle han bli ännu märkvärdigare,
än vad han redan var. Och Svante beundrade
naturligtvis store bror.
När därför store bror tog till benen, så sprang
Svante efter. Och det dröjde inte länge, så voro
de tillbaka igen. De rakade uppför trappan med
ett väsen, som om hela huset hade brakat sönder,
och utan att tänka på någonting, rusade de rätt
in i rummet, där pappa satt och arbetade. Olle
var pionröd i ansiktet, och Svante flåsade som en
ångmaskin.
“Se”, skrek Olle. “Se, pappa!”
“Titta!” sade Svante. “Det är Olles båt.”
Och de skreko om varandra, så att ingen kunde
få öronljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
