Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycket att göra, men så lät inte heller Olle
honom vara i fred, mer än som var nödvändigt.
Med honom hade Olle långa öfverläggningar
om båten och allt, som skulle göras med den.
Han undrade, hur det seglet skulle skäras, om
bogsprötet skulle vara mycket långt och om det
inte vore bäst att också göra ett toppsegel. Det
var ett riktigt nöje att höra dem tala med varandra.
Ty när Olle kom samman [1] med Söderman,
då blev pojken som en gammal människa. Söderman
talade om för honom både likt och olikt, mest
om sina sjöresor. Olle hörde på och gjorde sina
anmärkningar. Och hur de pratade med varandra,
så fick alltid Olle Söderman att hjälpa sig.
Han tog litet i sänder, och det han kunde, gjorde
han själv. Men när han inte kunde hjälpa sig
själv längre, då gick Olle ner och fick Söderman
att berätta om långresan till Brasilien eller om
den stora sjöormen. Och hur det var, så blev
båten färdig på det sättet.
Det var en stolt dag för Olle, när båten första
gången skulle sättas i sjön. Svante var med, han
var nästan lika lycklig som Olle. Och både lotsar
och pojkar stodo vid stranden och tittade på.
Olle hade tagit reven av sitt metspö, för att
han skulle få ett riktigt långt och säkert spö att
fånga båten med. Båten höll han som ett barn
i sin famn, och Svante fick bära metspöt. På
så sätt tågade de båda sjömännen ned mot
stranden.
Det blåste en frisk västlig vind, och vinden låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
