Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot land [1], så att vågorna plaskade opp på
stenarna. Det var den bästa vind, man kunde tänka
sig. Ty om man nu skotade an seglen och ställde
styret, så kunde båten segla utmed land, just på
så långt avstånd, att man räckte den med metspöt.
Den kunde segla fram och tillbaka, och det blåste
en vind, som det var riktigt fint, att en sådan båt
kunde stå i.
Olle gjorde i ordning båten och satte ut den.
Den böjde sig ned, så att relingen kom under
vatten. Ett litet ögonblick stod den stilla i
vågorna. Så reste den sig och sköt fart.
“Den går”, skrek Svante.
“Visst går den”, sade Olle med självkänsla.
Men inom sig tänkte han nästan detsamma som
Svante.
Så måste mamma ned för att se på båten, pappa
måste ned, jungfrurna, lotsarna, alla pojkarna —
så många som de kunde få tag i — skulle komma
och se på båten. Den gick som en riktig båt.
Vattnet forsade omkring stäven, seglen svällde,
och Olle tyckte nästan, han kunde höra, hur
blåsten ven genom tacklingen.
Upp och ned för stranden [2] gick Olle med sin
båt. Han fick lov att gå ut på en brygga, och
där satte han båten i medvind, så att den fick
segla för lösa skot in emot strand. Han tog in
klyvarn och prövade, hur den skulle segla med
bara två segel. Han tog en sten till ankare, drog
ned seglen och förtöjde den, så att den låg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
