Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folket inte sett andra hundar än vanliga bondhundar
med långa, släta nosar. När de fingo se Pudel,
som visade tänderna jämt och samt, därför att
han var så skapad och inte kunde låta bli, trodde
de, att han var farlig.
Pudel hade under tiden blivit en riktigt snäll
hund, och numera bet han aldrig barnen utom när
de retade honom. Men folket, som bodde runt
omkring i stugorna, trodde, att han ville bita alla
människor, och när därför Pudel kom springande
och hoppande och skällde av glädje i solskenet, då
trodde de, att han ville göra dem illa.
Det var isynnerhet en gammal sjöman och fiskare,
vilken bodde nere vid stranden, som var rädd
för Pudel. Han brukade ofta vara full, och
pojkarna voro mycket rädda för honom. En dag kom
Pudel springande utför backen, och när han fick
se gubben, började han skälla. Då svor gubben,
så fult som han någonsin kunde, och så började
han pula Pudel med sten. Pudel blev förstås alldeles
vild och skällde, så att borsten reste sig utåt
hela ryggen på honom.
“Låt bli att kasta sten på Pudel”, sade Olle.
“Jag ska’ ge’ dig för att låta bli”, sade gubben.
I detsamma tog han upp en stor sten och smällde
till, så mycket han orkade. Stenen träffade
Pudel på ena benet, så att han tjöt och genast
sprang hem, ömkligt hoppande på tre ben.
“Skäller han på mig en gång till”, sade gubben,
“så ta’r [1] jag bössan och skjuter honom.”
“Då ska’ jag be’ pappa, att han tar sin revolver
och skjuter dig”, svarade Olle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
