Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hönan skulle springa åt skogen, hittade då på,
att man kunde binda ett band om ena foten på
hönan, och så kunde lille Svante få gå och leda
henne.
Svante blev rysligt glad. Ty han trodde, att
han skulle kunna leka cirkus med hönan, och han
tog därför med sig sin gamla trasiga piska.
Men det skulle han inte ha gjort. Ty så fort
som hönan fick känna att hon hade något om
ena benet, blev hon alldeles spritt tokig. Hon
flög rätt upp i luften och så ned igen. Så satte
hon i väg att springa, slog med vingarna och
kacklade alldeles förskräckligt. Till sist flög hon
över häcken, och där snärjde hon in sig i tåten,
så att hon blev hängande i ena benet med huvudet
nedåt. Hönan skrek, och Svante, som hela tiden
höll i tåten, skrek också, så mycket han orkade.
Mamma och båda jungfrurna måste ut igen, och
de lågo över varandra i häcken för att få tag i
den vettskrämda hönan, som ånyo blev insatt i
låren och en hel timme efteråt gick och skrockade
av förskräckelse.
Sedan satt hönan hela sommaren i sin lår, under
det att [1] lille Svante höll henne sällskap. Han
hade fått veta [2], att hönan tyckte om mask. Och
varenda dag plockade han borta på vedbacken
mask, som han bar till henne. Till sist kände
hönan igen honom, så att hon stack upp huvudet
genom spjälorna och skrockade, när lille Svante
kom.
Då var lille Svante riktigt lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
