Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hönan tycker om mig”, sade han.
Och sedan hade han aldrig tråkigt om dagarna.
Men så skulle pappa och mamma flytta till
staden igen. Och då blev det tal om, att hönan
skulle slaktas. Svante blev så ledsen, som om det
hade gällt honom själv, och han grät så förfärligt,
så att hönan fick leva och skänktes bort till
en torparhustru, som burit mjölk till familjen
under sommaren.
Den sista, Svante tog farväl av, när han skulle
flytta in till staden igen, det var hönan. Han
gav henne ett helt fång maskar och satt där en
lång stund och pratade.
“Adjö, min lilla höna”, sa’ han till sist, innan
han gick.
Och när vinterkvällarna kommo, hände det, att
han kröp upp i mammas knä och frågade:
“Hur tror mamma, att hönan nu mår?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
