Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktigt lockande för vinden. Aldrig hade Svante
tyckt, att Olles båt var så vacker. Han kunde
inte låta bli att gå fram och se på den. När han
hade sett på den en stund, började han att fingra
på den och flytta på bommen. När han hade hållit
på med det litet, tog han och försökte lyfta den,
som han aldrig gjort förr, mer än en gång, när
Olle inte såg det. Och när han hade gjort allt det,
gick Svante ut genom grinden och såg efter om
det fanns någon, som kunde se honom.
Där fanns ingen, och med hjärtat i halsgropen
gick Svante in igen på den lilla täppan och tog
båten på sina armar. Den var ganska tung, och
Svante måste gå försiktigt för att inte snava. Ty
snavade han, då visste han också, att han föll
omkull, och föll han omkull, då gick både mast och
bom och bogspröt i kras, och då skulle Olle nog
veta, vem som hade haft båten. Därför gick
Svante så försiktigt utför backen, att han nästan
höll andan. Där var fullt med stenar [1], men
Svante klev försiktigt förbi dem allesammans, kom ner
till sjön och satte behändigt ifrån sig båten på
stranden.
Han flåsade ut en stund, och hans lilla hjärta
klappade ändå värre än förut. Att det var illa
gjort, det han nu gjorde, tänkte Svante inte det
ringaste på. Han tänkte bara på, hur roligt det
skulle vara att få se båten segla och själv få sköta
den. Och med darrande händer tog han den dyrbara
båten och sköt den mellan ett par stenar ut
i sjön.
Nu var allting gott och väl. Men det var bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
