Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sak, som Svante inte hade tänkt på. De
blåste en riktig storm den dagen, hela sjön framför
backen såg alldeles svart ut, och vågorna slogo
högt emot land. Men Svante hade hört Olle säga,
att båten tålde vilken vind som helst, och därför
var han inte en smula rädd, när han satte ut båten.
Den gick också alldeles utmärkt. Ty det var
en bra båt. Så mycket är säkert. Den gick ner
på sidan så djupt i sjön, att vattnet steg ända upp
emot masten, och kom det en riktigt häftig ilning,
så doppade den hela storseglet. Men stjälpte
gjorde den inte, ty däckad var den. Och när
ilarna gingo över, reste sig båten igen. Präktigt
seglade den fram genom vågorna, och Svante njöt,
som om båten varit hans egen.
Ty i flera veckor hade han gått och sett på hur
Olle seglade med sin båt, gått där och sett, huru
roligt det var, hur båten gungade mellan vågorna,
hur den lade sig på sidan och kom upp igen, hur
den vände och sköt fart, gick emot land och lades
i hamn bakom en stor sten, som sköt upp ur vattnet.
Men aldrig hade han fått sköta den själv.
Aldrig hade han fått känna, vad det vill säga [1] att
själv vara kapten och styra båten. Han hade blott
fått se på, och han tyckte aldrig, att det var lika
roligt, fastän Olle sade det.
Nu visste Svante förstås, att Olle kunde komma
vilket ögonblick som helst, och att då skulle det
vara slut med glädjen. Men det störde honom
knappast en gång. Om Olle kom, så fick han
komma, och det kunde inte bli värre än smörj.
Nu skulle han ha roligt, så länge det räckte, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
