Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju ha glömt, hur här ser ut. Ska du inte bli glad nu
ändå?
Mor smålog svagt.
Ängbåten stannade mittför den vackra staden, ett stycke
ute på floden, som var packad med fartyg; spetsiga master
stucko upp i hundratal. En stor båt full av folk lade till
vid sidan av ångbåten och gjordes fast vid en trappa, som
fällts ner, och den ena efter den andra av människorna
i båten började äntra upp på däck. Först av alla kom
en liten torr gubbe i lång, svart röck, med gulrött skägg,
fågelnäsa och små gröna ögon.
— Pappa! ropade mor med tjock röst och sprang emot
honom, och han tog henne om huvudet, strök henne hastigt
över kinderna med små röda händer och ropade, gällt
och pipigt:
— Ja .. . aså, tokan? A ... ha! .. . Å, kors, hon! ...
Mormor omfamnade och kysste allesammans i en enda
veva, hon snurrade omkring som ett hjul. Sedan knuffade
hon fram mig och sade i samma brådskande fart:
— Seså, fort! Det här är morbror Michail; det här
är Jakov . . . det här är moster Natalia, det här är dina
kusiner, Sasja heter de bägge två, det här är kusin
Kate-rina — här har du hela familjen, så stor den är.
— Hur står det till, mor? sade morfar till henne.
De kysste varandra tre gånger.
Morfar drog fram mig ur den täta klungan av folk och
lade handen på mitt huvud.
— Nå, vad är du för en?
— Från Astrakan, hyttplats . . .
— Vad är det han säger? vände sig morfar till mor, och
utan att invänta svaret sköt han mig ifrån sig med orden:
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
