Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De talades länge vid, till en början vänskapligt. Men
så började morfar skrapa med foten i golvet som en tupp
före slagsmålet, hötte med fingret åt mormor och väste:
— Jag känner dig jag, du står på deras sida. Men din
Misjka han är en räv, och Jasjka han är en rummelkurre.
De kommer att supa opp, slösa bort allt vad jag har.
Jag gjorde en oförsiktig vändning där uppe på ugnen
och kom att stöta till ett strykjärn. Det åkte dånande
nerför trappstegen och plumsade rätt i ett skulämbar. Morfar
flög upp på stegen, drog ner mig och började stirra mig
i ansiktet, som om det varit första gången han såg mig.
— Vem har satt dig på ugnen? Mor?
— Jag har gått dit själv.
— Du ljuger!
— Nej. Jag vart rädd.
Han knuffade mig ifrån sig med en lätt stöt för pannan.
— Precis lik far sin. Gå din väg!
Jag lydde beredvilligt.
Jag märkte mycket väl, att morfar följde mig med sina
kloka, vassa, gröna ögon, och jag var rädd för honom.
Jag minns, att jag alltid hade en känsla av att vilja gömma
mig för de där stickande ögonen. Jag tyckte, att morfar
var elak; hans ton var alltid hånfull, och han försökte
jämt reta och förarga folk.
— Jo ni... i! utbrast han ofta. Det långa, surrande i-et
väckte alltid en obehaglig, isande känsla hos mig.
Under eftermiddagsrasten, då han, morbröderna och
gesällerna kommo in från verkstaden för att få sitt te
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
