Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag blev ond över hans ord. Han märkte det.
— Vad står du och trular för? Akta dig du ...
Och han strök sig med handen över det rödlätta håret
och tillfogade:
— Om lördag ska jag prygla opp Sasja.
— Prygla opp, vad är det för slag? frågade jag.
Alla började skratta.
— Du får väl se, sade morfar.
Jag kröp undan i en vrå och började tänka efter: de
brukade hänga upp kläder de fått till färgning och piska
dem — prygla var väl detsamma. Folk piskade hästar
och hundar; i Astrakan piskade poliskonstaplarna
perserna — det hade jag själv sett. Men aldrig hade jag sett,
att man slog små barn på det viset. Morbröderna här
smällde visserligen sina pojkar på örat eller för munnen
ibland, men pojkarna togo detta med största lugn, endast
gnedo sig där slaget drabbat. Mer än en gång hade jag
frågat dem:
— Gör det ont?
Och alltid hade de helt karskt svarat:
— Asch inte!
Historien med fingerborgen hade nyss förut inträffat.
Alla eftermiddagar från teet till kvällsmaten sutto
morbröderna och mäster Grigori och sydde ihop de färgade
tygstyckena och fäste etiketter på dem. En dag ville
morbror Michail skämta med den halvblinde Grigori och sade
åt sin nioårige brorson att värma mästers fingerborg på
ljuslågan. Sasja tog fingerborgen i ljussaxen och höll den
i lågan, tills den blev glödhet, varpå han omärkligt sköt
fram den till Grigori och så sprang och gömde sig bakom
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
