Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, att han till och med vid bordet vätte fingrarna,
innan han tog kniv eller gaffel, till stor förlustelse för
oss barn. När han blev ledsen eller förargad, gick en våg
av rynkor över hans stora ansikte, gled över pannan, drog
ögonbrynen med sig uppåt och försvann någonstädes på
den kala hjässan.
Jag minns ej, hur morfar förhöll sig till dessa sönernas
skämt, inen mormor knöt näven åt dem och dundrade:
— Era otäcka lymlar!
Men även Tsyganok talade morbröderna illa om på
ryggen, kritiserade hans arbete och kallade honom tjuv
och latmask.
Jag frågade mormor varför.
Villigt som alltid förklarade hon saken för mig:
— Jo, ser du, bägge två vill ha Vanjusja, när de får
sina egna verkstäder, och därför nedsätter de honom inför
varandra och säger, att han är en dålig arbetare. Men det
är bara lögn och list av dem. Och så är de också rädda
för att Vanjusja inte ska vilja till dem utan hellre stannar
kvar hos morfar, och morfar han är karl till att sätta
opp en tredje verkstad tillsammans med Vanjusja — och
det skulle ju inte vara bra för dem, förstår du.
Hon skrattade tyst.
— Ja, de har så mycket beräkningar de där! Men
morfar han märker alltihop och retas med dem. "Jag ska
köpa Ivan en frisedel", säger han, "så de inte tar honom
till soldat; jag behöver honom själv." Och då blir de
ilskna, det vill de inte, och grämer sig över pengarna
— en frisedel är dyr den.
Mormor hade nu åter tagit mig lika helt om hand som
på ångbåten, och var kväll innan jag somnade berättade
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
