Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Seså, Jasja, Vår Herre vet, vad han lägger på.
När mormor druckit, var hon allra bäst. Hennes mörka
ögon logo och strålade ut ett sken, som värmde in i själen.
— Herregud! Herregud! sade hon i sjungande ton och
for med en näsduk över sitt upphettade ansikte. Vad allt
är ljuvligt och gott! Nej, ni måste se, så ljuvligt och gott
det är!
Det var ett skri ur djupet av hennes hjärta, hela hennes
livs lösen.
Min sorglöse morbrors tårar och veklagan hade väckt
min stora förundran. Jag frågade mormor, varför han grät
och åbäkade sig så där.
— Du ska då jämt vara nyfiken, sade hon, mot
vanligheten ovänligt. Ge dig till tåls, ännu är det för tidigt för
dig att lägga dig i sådana där saker ...
Detta ökade min nyfikenhet. Jag gick in i verkstaden
och började ansätta Ivan, men han ville inte heller svara
mig, bara småskrattade och sneglade på mäster, och till
sist knuffade han ut mig ur verkstaden.
— Tig med dig och gå din väg! röt han, annars ska
jag stoppa ner dig i kitteln och färga dig.
Mäster stod framför den låga, breda eldstaden, där tre
kittlar kokade, och rörde i dem med en lång, svart stake.
Då och då drog han upp den och tittade på de granna
dropparna, som tillrade från spetsen. Elden flammade och
belyste nederdelen av hans förskinn, brokigt som en
prästkåpa. Det färgade vattnet bubblade i kittlarna, den fräna
ångan drog i tjocka moln mot dörren. Ute yrde torrsnö.
Mäster såg på mig under glasögonen med sina röda
ögon och sade i barsk ton till Ivan:
— Ved! Ser du inte?
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
