Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon teg litet, och sedan muttrade hon, stirrande ner
i sin öppna snusdosa:
— Ja, du, Lenja, det är en konstig väv! Det är visst
en blind käring, som har vävt den, och det är inte gott
för oss att komma underfund med ränningen ... En vacker
dag, ska du få se, blir Ivanka fast för stöld, och de pryglar
ihjäl honom ...
Och efter att åter ha suttit tyst lite tillfogade hon sakta:
— Ja ja, lagar finns det många hos oss men ingen
rätt...
Dagen därpå började jag bevekande be Tsyganok, att
han inte skulle stjäla.
— Annars pryglar de ihjäl dig, ska du få se!
— De får inte tag på mig — jag smiter undan. Jag
är kvick i vändningarna, och hästen är rask, sade han
leende. Men så mörknade hans uppsyn med ens. Ja, jag
vet ju: det är orätt och farligt att stjäla. Jag vet inte,
varför jag gör det. Inte är det för pengarna, dem har dina
morbröder snart lurat av mig. Och de må gärna ta dem.
Jag svälter inte.
Plötsligt grep han mig om armen och riste mig lätt.
— Du är smal och tunn, men stommen är bra, du
kommer att bli stark. Vet du vad? Lär dig att spela gitarr,
bed morbror Jakov, att han lär dig, gör det! Men du är
så liten än, det är skada. Liten men argsint. Du tycker ju
inte om morfar din?
— Jag vet inte.
— Jag kan inte med någon Kasjirin utom gammelmor.
— Än mig då?
— Du är ingen Kasjirin, du är en Pjesjkov, det är
annat blod, annan sorts folk.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
