Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du får bjuda oss på var sitt halvstop, Vanka, sade
han i loj ton.
Mormor spände ifrån hästen.
— Hur är det, gossen? Hur är det, slarvern? Jaså, är
han okynnig, tror jag?
Den väldige Sjarap riste på sin tjocka man, nafsade
henne i axeln med sina vita tänder, drog silkesduken av
hennes huvud, tittade på henne med muntra ögon, skakade
rimfrosten ur ögonhåren och lät höra en sakta gnäggning.
— Vill han ha bröd?
Hon sköt in en stor brödkant mellan hans tänder, höll
förklädet under nosen på honom och såg tankfullt på hur
han åt.
Tsyganok, också lekfull som en unghäst, kom
framspringande till henne med ett par långa skutt.
— Det är en snäll häst det där, mor, och så klok så. . .
— Gå din väg, stick inte hit, skrek mormor och
stampade med foten. Du vet att jag inte tycker om dig den
här dan.
Sedan talade hon om för mig, att Tsyganok stal på
torget.
— Om morfar ger honom en femrubelsedel, så köper
han för tre rubel och stjäl för tio, sade hon i misslynt
ton. Han tycker det är roligt att stjäla, den skälmen. Han
försökte en gång — det gick bra, och här hemma skrattade
de och gav honom beröm, och så fick han för vana att
stjäla. Morfar hade det fattigt och eländigt i ungdomen,
på gamla dar har han blivit girig, pengarna är honom
kärare än hans egna barn, och han är glad att få en hoper
för intet. Och Michail och Jakov ...
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
