Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröstet, armarna hänga slappa, det ser ut som om hon
somnat.
— Vad var det mera? eftersinnar hon högt och rynkar
ögonbrynen. Fräls alla rättrogna, förlåt mig, arma
synderska! Det är inte av ondska jag syndar, det vet du ju,
det är för jag inte förstår bättre.
Hon drar en djup suck och säger så i vänlig och
förnöjd ton:
— Du vet allt, käre Herre, allt är dig kunnigt, Lillefar.
Jag tyckte om mormors Gud, och ofta bad jag henne:
— Berätta mig om Gud!
Hon hade ett särskilt sätt att tala om honom: hon
dämpade rösten, drog ut orden på något besynnerligt vis
och blundade. Hon skulle nödvändigt sitta, och
alltemellanåt reste hon sig till hälften. Och hon talade och
berättade, ända tills jag somnade:
— Herren Gud sitter på en kulle i en paradisisk äng
på en tron, som lyser av ädelstenar, under silverlindar,
och de där lindarna grönskar hela året om. I paradiset
finns varken vinter eller höst, och blommorna vissnar där
aldrig, de blomstrar jämt, Herrens helige till fröjd. Och
kring Herren flyger det massor av änglar, tätt som snö,
som svärmande bin eller som vita duvor flyger de från
himlen till jorden och så tillbaka till himlen och berättar
för Gud allt om oss människor. Du har din ängel och jag
min och morfar sin — envar har sin, Gud ger lika åt alla.
Och nu talar din ängel om för Herren: "Lexej har räckt
ut tungan åt morfar." Och Herren säger: "Då får gubben
ge honom ett kok stryk då!" Och på samma sätt är det
för alla och med allting. Herren ger var och en efter hans
gärningar — sorg åt en, glädje åt en annan. Och det är
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
