Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högre, Grigori, högre — vad tjänar det där till! Jakov,
du bara ränner — ge dem yxor och spadar! Kära gott
folk, gör ert bästa — Gud ska löna er!
Hon var lika intressant som eldsvådan. Belyst av elden,
som bokstavligen omsvepte hennes svarta gestalt, dök hon
upp än här, än där, räckte till för allt, såg allt, gav order
åt alla.
Morfar kom ut ur stallet med Sjarap, som oroligt
stegrade sig och så när kastat omkull honom. Eldskenet föll
rätt in i hästens stora ögon och blänkte i dem. Hästen
gnäggade till och slog bakut. Morfar släppte grimman och
sprang baklänges.
— Mor, håll honom! skrek han.
Mormor sprang fram och ställde sig framför den
skälvande hästen. Sjarap lät höra en klagande liten gnäggning,
sträckte huvudet emot henne och sneglade på elden.
— Var inte rädd du! sade mormor med basröst, strök
honom över halsen och fattade grimman. Tror du jag
skulle överge dig? Neej då, lilla gossen!
Lilla gossen, som var tre gånger så stor som hon, följde
henne fogligt ut genom porten och frustade, med blicken
fäst på hennes röda ansikte.
Eugenia kom ut med barnen, ombyltade och grinande.
— Vasili Vasiljitsj, skrek hon, Lexej finns inte ...
— Gå din väg! svarade morfar och slog åt henne med
handen, och jag gömde mig under förstubron, så att inte
Eugenia skulle leda bort mig också.
Taket på verkstaden hade redan störtat in. De smala
taksparrarna stucko rätt upp mot skyn, rykande och
glimmande. Inne i byggnaden smattrade och fräste det, gröna,
blå och röda virvlar sköto i vädret, lågorna slogo i breda
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
