Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystiska förehavanden höllo mig i timtal fängslad uppe
på taket och gjorde mig halvsjuk av nyfikenhet.
Ibland stod han i fönstret, som i en ram, med händerna
på ryggen och stirrade rätt på taket, men mig tycktes han
inte se, och det sårade mig djupt. Plötsligt rusade han
bort till bordet, lutade sig över det och började rafsande
leta efter något.
Jag tror, att jag skulle varit rädd för honom, om han
varit rikare och bättre klädd, men han var fattig: över
kragen på hans skinntröja stack den nötta, trasiga
skjort-linningen upp, hans byxor voro fläckiga och lappade, på
sina bara fötter hade han nedkippade tofflor. För fattigt
folk behöver man ej vara rädd, de äro inte farliga —
mormors medlidsamma och morfars föraktfulla sätt emot
dem hade bibragt mig den övertygelsen.
Ingen i huset tyckte om "Bra det". Alla förhånade
honom. Underofficerns muntra fru kallade honom
"mjölnäsan", farbror Peter "apotekarn" och "häxmästarn",
morfar "svartkonstnärn, frimurarn".
— Vad gör han? frågade jag mormor. Hon snäste av
mig:
— Det angår dig inte.
En afton tog jag mod till mig, gick fram till hans
fönster och frågade med bultande hjärta:
— Vad gör du?
Han spratt till, såg länge på mig över glasögonen och
sträckte till sist ut handen, som var betäckt med brännsår
och skråmor.
— Kryp in, sade han.
Att han bjöd mig komma in till sig inte genom dörren
utan genom fönstret ökade min aktning för honom. Han
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
