Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farbror Peter svepte in sig i ett rökmoln och frågade
giftigt:
— Och varför skulle ditt vara bäst, månntro? Kanske
Vår Herre tänker, när han hör din bön: Bed året runt,
är du ändå en strunt.
— Gå ut, Lexej, skrek morfar i ursinnig ton, och hans
gröna ögon blixtrade.
Peter tyckte om renlighet och ordning. När han gick
över gården, sparkade han alltid med foten undan trasor,
skärvor och ben.
— Det har inte där att göra — det ligger i vägen, sade
han.
Vanligen var han språksam, snäll och gladlynt. Men
ibland kom det som en hinna över hans ögon, och de
stirrade i huvudet som på ett lik. Ibland satt han
hopkrupen i en vrå i mörkret, dyster och stum som sin
brorson.
— Vad är det, farbror Peter?
— Gå din väg, svarade han med dov, bister röst.
I ett av de små husen vid vår gata hade det slagit sig
ner en herreman med en svulst i pannan och en mycket
besynnerlig vana: om helgdagarna satt han i sitt fönster
med bössa i hand och sköt med hagel på hundar, kattor,
höns och kråkor och även på förbigående, som ej behagade
honom. En gång avfyrade han en salva i sidan på "Bra
det"; haglen trängde ej igenom skinntröjan, men några
hamnade i dess ficka. Jag minns, hur uppmärksamt
inackorderingen granskade de blåa haglen genom sina
glasögon. Morfar uppmanade honom att anmäla saken för
polisen, men han svarade, i det han kastade haglen i en
vrå av köket;
6† Gorki Min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
