Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte mödan värt.
En annan gång skickade skytten några hagel i morfars
ben. Morfar blev ond, gjorde anmälan hos fredsdomaren
och började samla vittnen och förfördelade gatan utefter;
men då försvann den konstige herrn helt hastigt.
Var gång nu det smällde skott ute på gatan och
farbror Peter var hemma, ryckte han brådskande till sig den
urblekta helgdagsmössan med stora skärmen och skyndade
ut genom porten. Där lade han händerna på ryggen under
långrocken, och med skörten petande ut likt en tuppstjärt
och med magen i vädret började han gravitetiskt marschera
fram och tillbaka på trottoaren utanför skyttens fönster.
Vi, hela huset, stodo i porten, underofficerns blåröda
ansikte tittade ut genom ett fönster, över hans axel skymtade
hustruns blonda huvud. Från Betlengs gård kom det också
ut folk, endast Ovsjannikovs gråa, tillbommade hus
förblev lika dött som vanligt.
Ibland promenerade farbror Peter utan resultat —
skytten ansåg honom tydligen inte värd ett skott, men
ibland knallade det gång på gång ur dubbelbössan:
— Puff-puff ...
Utan att påskynda sina steg kom farbror Peter fram
till oss och förklarade belåtet:
— Han bommade!
En gång fick han en svärm hagel i axeln och halsen.
Mormor petade ut dem med en nål och bannade farbror
Peter:
— Varför ska du utsätta dig för den där tosingen? En
vacker dag kan han skjuta ut ögonen på dig.
— Ingen fara, Akulina Ivanna, sade farbror Peter
vårdslöst. Han kan inte skjuta alls...
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
