Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men varför ska du uppmuntra honom så där?
— Uppmuntra? Jag tycker det är lustigt att reta en
barin ...
Och i det han synade de utpetade haglen, som han
brett ut -på flata handen, sade han:
— Han är ingen skytt alls! Hos min grevinna Tatjan
Lexjevna var det en tid en militär, Mamont Iljitsj hette
han, som beklädde det äktenskapliga ämbetet — hon bytte
män som hon bytte betjänter — och det var en som kunde
skjuta det! Men han sköt bara med kulor han. Han
brukade ställa upp tok-Ignasjka på kanske fyrtio stegs håll,
och så band han en butelj vid hans livrem, så att den
hängde mellan benen, och Ignasjka spärrade ut med benen
och skrattade, tokern — han begrep inte bättre. Mamont
Iljitsj siktar med pistolen — paff! Buteljen i kras. Men
en gång var det visst en broms, tror jag, som stack
Ignasjka — han ryckte till, och kulan träffa honom i
knäet, mitt på knäskålen. De skickade efter en doktor, och
han karvade av honom benet — bums! Och så begravde
de det...
— Och tok-Ignasjka?
— Å, honom gick det ingen nöd på. En fåne behöver
varken armar eller ben, han lever på sin enfald. Alla
tycker om den som är dum, dumheten gör ingen för när.
När huvet är tomt, heter det ju, gör varken skrivarn eller
fogden något ont.
Hos mormor väckte dylika historier ingen förvåning,
hon kunde själv berätta liknande i dussintal, men jag
kände mig litet kuslig till mods och frågade Peter:
— Kan en barin ha ihjäl folk?
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
