Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häxade raderna, och i förargelsen förvrängde jag dem
med flit och ramsade upp alla likljudande ord jag kunde
hitta på. Jag njöt av att beröva den hatade versen all
mening.
Men nöjet skulle komma att stå mig dyrt. En gång,
efter en lyckad lektion, frågade mig mor, om jag äntligen
hade lärt mig verserna nu, och ofrivilligt började jag
rabbla:
Bana, lana, ska hana ja tana, hoven, boven ...
Jag besinnade mig för sent. Med händerna stödda mot
bordet reste mor sig och frågade med tonvikt på vart ord:
— Vad är det där för slag?
— Jag vet inte, sade jag skräckslagen.
— Jo, säg!
— Ä, det är bara ...
— Vad "bara"?
— Jag tyckte det var lustigt...
— Gå i vrån.
— Varför det?
Hon upprepade i låg men hotfull ton:
— I vrån!
— I vilken vrå?
Utan att svara såg hon på mig på ett sätt, som kom
mig att alldeles förlora fattningen. Jag kunde inte begripa
vad hon menade. I vrån under helgonbilderna stod ett
litet runt bord och på det en vas med torkade gräs och
blommor, i hörnet mittemot stod en klädkista med en
filt över, tredje hörnet upptogs av sängen. Något fjärde
hörn fanns inte, dörrposten satt omedelbart intill väggen.
— Jag förstår inte vad du menar, sade jag, då jag
mist allt hopp om att kanna utgrunda hennes mening.
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
