Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dörr smällde igen — och morfar röt något.
Det var en afton detta hände. Mormor satt vid bordet
i köket, sydde på en skjorta åt morfar och småpratade
för sig själv. När dörren smällde igen, lyddes hon ett
ögonblick och utbrast:
— Hon gick till hyresgästerna, å herregud!
I detsamma kom morfar inrusande i köket, sprang rätt
på mormor, gav henne ett slag i huvudet och väste:
— Du ska hålla mun, käring!
— Gamla dumbom! sade mormor lugnt och sköt sin
halsduk till rätta. Du tror jag ämnar tiga! Nej, vad jag
får veta om dina påhitt och funder, talar jag om för
henne.
Han kastade sig över mormor och började hamra på
hennes stora huvud med knytnävarna.
— Ja, slå, slå, dumbom, sade hon utan att göra ett
försök att försvara sig. Ja, slå!
Jag började kasta kuddar, täcken, stövlar på dem ifrån
min plats uppe på ugnen, men morfar i sitt raseri märkte
det ej. Mormor hade tumlat ner på golvet, och han
sparkade henne i huvudet, ända tills han snavade och föll,
i fallet stjälpande omkull ett vattenämbar. Han sprang
upp igen, spottade och fnös, såg sig omkring med vilda
blickar och rusade så upp i sin vindskammare. Mormor
reste sig stönande, satte sig på bänken och började reda ut
sitt hoptovade hår. Jag hoppade ner från laven.
— Tag kuddarna och allt det där, sade hon i sträng
ton, och lägg tillbaks det på ugnen. Också ett påhitt atl
kasta kuddar! Angick det dig det där? Och den där gamla
token sen — han vart visst alldeles från vettet!
Plötsligt rynkade hon pannan och stönade.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
