Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom hit, sade hon och böjde ner huvudet. Titta
efter vad det är som gör ont här.
Jag strök det tjocka håret åt sidan. Det visade sig, att
en hårnål hade trängt djupt in i huden. Jag drog ut den,
fann så en ny — mina fingrar blevo stela.
— Det är bäst jag ropar på mor — jag törs inte ...
Hon slog ifrån sig med handen.
— Ropa på mor — är du tokig! Gudskelov att hon
inte har hört och sett något! Och så vill du ha hit henne.
Gå din väg!
Och hon började själv med flinka knypplerskefingrar
leta i sin tjocka, svarta man. Jag bemannade mig och
hjälpte henne att draga ut ytterligare två tjocka, krökta
nålar.
— Gör det ont?
— Nej, bevars, i morgon ska jag elda upp bastun och
ta mig ett bad, så blir det bra.
Och så bad hon mig bevekande:
— Hör du, duvunge lilla, tala inte om för mor, att
han slagit mig. De är nog retade på varandra ändå. Lovar
du mig, att du ingenting säger?
— Ja.
— Kom ihåg det! Seså ja, nu ställer vi i ordning här.
Jag har väl inga märken i ansiktet? ... Inte? Nå, det var
bra, då har vi hela den här saken för oss.
Hon började torka upp på golvet, och jag förklarade
med djupaste övertygelse:
— Du är som ett helgon — människor är elaka mot
dig, och du bara låter dem hållas.
— Vad pratar du för dumheter? Helgon? ... Jo, nu
tyckte du du hittade på.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
