Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skade urklipp och blad. Ser ni, de håller på och faller
sönder...
Hon talade till honom, alldeles som hon brukade tala
till mig under lektionerna, när jag inte begrep något, och
plötsligt reste sig morfar, jämkade på skjorta och halsduk
och harklade sig.
— Ja, klistra upp det då och det i denna dag! sade
han. Jag ska ge dig de andra bladen också.
Han gick mot dörren, men på tröskeln vände han sig
om och pekade på mig med sitt krokiga finger.
— Men han ska ha stryk!
— Ja, det ska han, medgav mor och lutade sig ner
över mig. Varför gjorde du det där?
— Det gjorde jag med flit. Och slår han mormor en
gång till, så hugger jag nacken av honom själv.
Mormor, som just tagit av sig sin sönderrivna kofta,
runkade på huvudet och sade i förebrående ton:
— Han teg som han hade lovat!
Och hon spottade utåt golvet:
— Jag vånnar tungan förtorkade i munnen på dig!
Mor kastade en blick på henne, gick ett slag över golvet
och kom åter fram till mig.
— När slog han henne?
— Du borde skämmas, Varvara, att fråga ut pojken på
det viset! Angår det där dig! sade mormor harmset.
Mor slog armarna om henne.
— Ack, mor, kära mor .. .
— Mor ja! Gå din väg!
De sågo varandra stumma in i ögonen, så lät mor
armarna sjunka, och de drogo sig ifrån varandra.
Ute i förstugan hördes morfars steg.
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
