Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fram över tinningen — man bara väntade att de skulle
breda sig över näsan. Ibland suckade han, stack ut en
svartbrun, rund tunga, krökte den och slickade sina tjocka,
flottiga läppar. Allt det där verkade inte löjligt, det endast
förvånade och kom mig att oavbrutet iakttaga honom.
Det serverades te med rom, hembryggda likörer och
allehanda läckra anrättningar, och gästerna åto och drucko
och stånkade och prisade mormors kokkonst. Mätta och
röda i ansiktet slogo sig sedan samtliga ned på stolarna
utefter väggen och uppmanade lojt morbror Jakov att
spela något.
Han böjde sig ner över gitarren, började kvintilera och
stämde så upp i obehaglig, fräck ton:
Det var en gång en kurre, som
levde rackare i stån,
och allt sitt skoj han talte om
för en flicka från Kasan.
Jag fick ett intryck, att det var någon mycket sorglig
visa; mormor avbröt honom:
— Sjung något annat, Jasja, en riktig visa. Kommer du
ihåg, Motsja, de där visorna vi brukade sjunga?
Tvätterskan strök sin frasande klänning och svarade i
avmätt ton:
— Det är andra moder nuförtiden, mor lilla.
Morbror Jakov såg på mormor, kisande med ögonen
som om hon suttit långt, långt ifrån honom, och fortsatte
envist att kvintilera och tralla sin visa.
Morfar språkade hemlighetsfullt med urmakaren och
räknade något på fingrarna för honom, och urmakaren
höjde ögonbrynen, nickade och tittade åt mor till, och
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
