- Project Runeberg -  Min barndom /
220

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom, slog han honom, så att grannarna togo barnet
ifrån honom och gömde det.

— Slår. de alltid små barn? frågade jag, och mormor
svarade lugnt:

— Alltid.

Pappas mor dog tidigt, och när han var nio år, dog
farfar också. Hans gudfar, en snickare, tog honom till sig,
skrev in honcm i staden Per ms snickar skrå och började
lära honom sitt yrke; men far rymde ifrån honom och
gick sedan en tid omkring och ledde blinda på
marknader. Vid sexton år kom han till Nisjni och började
arbeta hos en snickarmästare. Vid tjugu år var han
skicklig finsnickare, tapetserare och dekoratör. Verkstaden där
han arbetade låg näst intill morfars hus.

Och plank är inte höga, och ungt folk är inte
rådlöst, sade mormor leende. Var ja och jag gick och plockade
hallon i trädgården en dag — och så — hux flux —
kommer far din flygande över planket. Kors så flat jag
blev! Jag riktigt ser honom för mig där han kommer
mellan äppleträden, i vit skjorta och sammetsbyxor,
barfota och utan mössa, bara med en rem kring det långa
håret. Han kom för att fria, må du tro! Jag hade sett
honom förut, när han gått förbi våra fönster, och hade
brukat tänka: Det var mig en ståtlig pojke! Nå, nu när
han kom fram, så frågade jag honom, varför han gick
såna där vägar. Och han föll på knä. "Akulina Ivanovna",
sa han, "se här är jag, och där är Var ja — hjälp oss, vi
vill gifta oss!" Jag bara gapade, inte ett ljud fick jag fram.
Och så, när jag tittar till, får jag se, att din mor står
bakom ett äppleträd, röd som ett hallon i ansiktet, och
gör tecken åt honom — och tårar har hon i ögonen. "Jo,

220

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free