Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är en farmor du har fått, svarade morfar —
rösten lät otäck.
Mor smålog och sköt fram Evgeni Maximov.
— Och här är din far ...
Hon sade något mera, fort och obegripligt. Maximov
lutade sig plirande ner över mig.
— Jag ska ge dig en färglåda, sade han.
Det var så märkvärdigt ljust i rummet. På bordet i
ikonhörnet brunno silverkandelabrar med fem ljus
vardera, mellan dem stod morfars älsklingsikon, "Gråt icke
över mig, Moder", och kåpans ädelstenar blixtrade i
ljusskenet, de röda rubinerna i guldkronan brunno likt
facklor. Mot de mörka fönsterrutorna åt gatan pressade sig
breda ansikten, flata som pannkakor, med utplattade
näsor, allt omkring mig liksom flöt, och den gröna
gumman trevade med kalla fingrar bakom mitt öra och
sade:
— Det är tvunget, alldeles tvunget...
— Han har somnat, sade mormor och bar mig mot
dörren.
Men jag hade visst inte somnat, jag hade bara slutit
ögonen, och när hon släpade mig uppför trappan, frågade
jag henne:
— Varför har du inte talat om det här för mig?
— Du ska vara så snäll och vara tyst!
— Ni är ena bedragare!
När hon lagt mig i sängen, borrade hon ner sitt huvud
i kudden och brast i snyftningar; hennes axlar gingo i
vågor, och hon stammade mellan snyftningarna:
— Gråt du också . .. gråt!
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
