Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag kände ingen lust att gråta. Det var skumt och
kallt i vindskammaren, jag darrade, och sängen vaggade
och knarrade under mig, oavbrutet såg jag den gröna
gumman för mig. Jag låtsades, att jag somnat, och
mormor gick.
Några tomma, enformiga dagar förgingo, mor hade rest
bort någonstädes efter trolovningen, det var tryckande tyst
i huset.
En morgon kom morfar in med ett stämjärn i handen,
gick bort till fönstret och började bända loss kittet i
innanfönstren. Strax efter uppenbarade sig mormor med en skål
vatten och en trasa.
— Nå, gumman? sade morfar sakta.
— Vad för slag?
— Är du glad?
Hon gav honom samma svar som hon givit mig
häromdagen :
— Du ska vara så snäll och vara tyst!
Men nu hade de enkla orden fått en djup betydelse,
bakom dem gömde sig något stort, sorgligt, som man inte
skulle tala om och som alla visste.
Morfar tog försiktigt ut ramen och bar ner den, och
mormor slog upp fönstret — en stare skrek i trädgården
och sparvar kvittrade, en doft av tinande jord strömmade
in i rummet, ugnens blåaktiga kakel blev ängsligt blekt,
det kändes kallt bara att se på det. Jag hoppade ur sängen.
— Gå inte barfota, sade mormor.
— Jag går ner i trädgården.
— Där är inte torrt ännu, vänta litet.
Jag brydde mig inte om vad hon sade, jag tålde inte
se de stora.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
