Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt ut i vädret, några små broskkulor under huden borta
vid öronen rullade av och an, öronen rörde sig, de gröna
hårstråna på vårtan rörde sig också och foro upp och ner
på den gula, skrynkliga, äckligt rena huden. Hon och
sonen voro bägge två lika rena och fina — man tyckte det
liksom inte skulle gå an att röra vid dem. Första dagarna
stack hon sin vissna hand upp till mina läppar, det
luktade tvål och rökelse av den, jag vände bort huvudet och
sprang min väg.
Ofta sade hon till sonen:
— Gossen behöver riktigt uppfostras — förstår du,
Sjenja?
Han böjde lydigt instämmande på huvudet, såg mulen
ut och teg. Alla sågo mulna ut, när den där gröna var
med.
Jag hatade både gumman och hennes son med ett inbitet
hal, och pinsam i och för sig inbragte mig min avoghet
en hop stryk på köpet. En gång vid middagsbordet spände
gumman ögonen i mig och sade:
— Usch, Aljosjenka, varför äter du så fort och tar så
där stora bitar! Du sätter maten i halsen, kära barn!
Jag tog biten ur munnen, stack den på gaffeln och
sträckte fram den till henne:
— Var så god, om ni inte unnar mig ...
Mor körde mig från bordet, och jag blev uppskickad
på vinden. Om en stund kom mormor efter. Hon satte
handen för munnen och skrattade:
— Jo, du är god du! Uj, en sån pojke! ...
Jag tyckte inte om att hon skrattade på det där sättet,
jag sprang ifrån henne, kröp upp på taket och satt där
länge invid skorstenen. Ja, jag kände ett livligt begär att
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
