Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra tjuvstreck och slunga fräckheter i ansiktet på dem
allesammans, men begäret måste bekämpas. En gång hade
jag strukit fågellim på min blivande styvfars och gummans
stolar; bägge två fastnade, och det var ju förskräckligt
roligt. Men när morfar pryglat mig, kom mor upp till
mig på vinden, drog mig in mellan sina knän och sade:
— Säg, varför är du så elak? Om du visste vilken sorg
du gör mig!
Hennes ögon fylldes av klara tårar, hon tryckte mitt
huvud mot sin kind — jag skulle ha föredragit, att hon
slagit mig, det skulle inte ha känts så svårt. Jag sade, att
jag aldrig skulle förnärma Maximovs, aldrig, bara hon
inte grät.
— Ja, ja, sade hon sakta, du får inte vara så där!
Snart ska vi vigas, sen reser vi till Moskva, och sen
kommer vi tillbaka hit, och då ska du få bo hos mig. Evgeni
Vasiljevitsj är så snäll och förståndig, det blir så bra
för dig. Du ska få gå på gymnasiet, sen blir du student
— alldeles som han är nu — sen doktor och sen vad du
vill — en som har studerat kan bli vad han vill. Se så,
gå ut och lek nu ...
Dessa "sen", som hon radade upp, föreföllo mig som
en stege någonstädes djupt ner och långt bort ifrån henne,
i mörker och ensamhet, och den där stegen lockade mig
inte alls. Jag kände ett livligt begär att brista ut:
"Gift dig inte, så är du så snäll — jag ska försörja
dig!"
Men jag sade det inte. Jag tänkte alltid så många
kärleksfulla tankar om mor, men jag kom mig aldrig för att
uttala dem.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
