- Project Runeberg -  Min barndom /
249

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådant störde, hörde inte dit, det var de sista bladen som
föllo från den vissnade dagen.

Ibland om nätterna ljöd rusigt vrål utifrån slätten eller
från gatan, någon sprang med tunga steg — men sådant
var man van vid, det fångade inte uppmärksamheten.

Mormor låg länge vaken, med händerna under huvudet,
och berättade alltid något, tydligen utan att det minsta
bekymra sig om ifall jag hörde på eller ej. Och alltid
förstod hon att välja en saga, som gjorde natten än
meningsfullare, än vackrare.

Omärkligt somnade jag in vid hennes entonigt flödande
tal, och jag vaknade samtidigt med fåglarna.

Solen skiner mig rätt i ansiktet, det fläktar en sakta
morgonvind, äppleträdens blad skaka daggen av sig, de
fuktiga gräsmattorna lysa allt grönare och skifta som
kristall, ett lätt töcken lägger sig över dem. På den
syren-färgade himlen breder sig ett knippe av solstrålar, himlen
blånar. Högt i skyn sjunger en osynlig lärka. Jag andas
in alla färger och ljud, mitt bröst sväller av stilla glädje,
jag vill stiga upp, jag vill verka och leva i vänskap
med allt levande omkring mig.

Det var ett fridfullt, inåtvänt liv — den fridfullaste
perioden av hela mitt liv — och den sommaren vaknade
självmedvetande och självtillit hos mig. Jag blev
folkskygg och enstörig, jag hörde barnen Ovsjannikovs röster
men kände ingen dragning till dem, och mina kusiners
besök väckte intet spår till glädje hos mig, endast oro
att de skulle förstöra mina anläggningar i trädgården —
min första självständiga skapelse.

Även morfars visdom upphörde att intressera mig —
den blev allt torrare och gnälligare. Han trätte numera

249

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free