Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morfar hyrde sig två små mörka rum i källarvåningen
i ett gammalt hus i en återvändsgränd, nedanför en backe.
Då de flyttat in i den nya bostaden, spetsade mormor en
gammal torr brödskiva på en lång sticka, kastade in den
i ugnsgluggen, hukade sig ner och började kalla på
hustomten :
— Tomte, tomtenisse — där har du släde, åk in på
vårt nya ställe och laga, att vi blir sälle ...
Morfar, som stod ute på gården, tittade in genom
fönstret och röt:
— Vad är det där för dumheter! Låt bli det där ...
— Akta dig, far, det kommer att gå dig illa, varnade
mormor allvarligt, men morfar blev ursinnig och förbjöd
henne att kalla på tomten.
Under tre dagar sålde han möbler och annat åt tatariska
uppköpare, grälade om prisen, dundrade och svor.
Mormor såg på genom fönstret och grät och skrattade ömsom.
Jag var också gråtfärdig, så sörjde jag min trädgård
och min grop.
Vi flyttade i två telegor, och den, på vilken jag satt
mitt uppe i en hop bråte, skakade så fruktansvärt som om
den velat ha mig att ramla av.
Och med denna samma oavlåtliga förnimmelse att ristas
och hålla på att ramla av levde jag i två hela år, till
mors död.
Mor uppenbarade sig kort efter morfars flyttning, blek
och avmagrad, med förskräckligt stora ögon och en
feberaktig, förvånad glans i dem. Hon såg på oss allesammans,
far, mor och mig, som om det varit första gången hon sett
oss, såg på oss och teg, och min styrfar gick oavbrutet
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
