Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av och an i rummet med händerna på ryggen, lekte med
fingrarna, visslade lågt och hostade då och då.
— Herregud, det var förskräckligt vad du växer, sade
mor och pressade mina kinder mellan sina heta händer.
Hon var fult klädd — i en vid, brun klänning, som stod
upp över magen.
Min styvfar sträckte ut handen mot mig.
— God dag, min gosse. Hur lever världen med dig?
Han satte upp näsan och vädrade.
— Vet ni vad, sade han, här är allt bra fuktigt.
Båda gjorde ett intryck av att ha sprungit långt och
vara uttröttade, allt vad de hade på sig såg slitet och
medfaret ut, och de tycktes inte önska något annat än att få
lägga sig och vila ut.
Teet dracks, alla sutto och sågo olustiga ut, morfar
tittade genom den regnsköljda fönsterrutan och frågade:
— Jaså — allt har brunnit verkligen?
— Allt, bekräftade min styvfar i tvärsäker ton. Det var
knappt vi hann ut själva.
— Jaja. Eld är inte att leka med.
Mor lutade sig mot mormors axel och viskade något i
hennes öra — mormor knep ihop ögonen som om ett
ljussken bländat henne. Det blev än olustigare.
Plötsligt sade morfar lugnt och vasst, med mycket hög
röst:
— Till mig har det kommit ett rykte, Evgeni Vasiljev,
att det inte alls varit någon eldsvåda utan att du helt
enkelt förlorat allt vad du har på kortspel ...
Det blev dödstyst i rummet; samovaren puttrade, regnet
smattrade på rutorna. Till sist sade mor:
— Pappa ...
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
