Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
Jag var åter hos morfar.
— Jaså, din krabat! hälsade han mig och slog näven
i bordet. Men nu ämnar jag inte föda dig, det får
mormor göra.
— Ja, det ska jag visst, sade mormor. Liksom om det
vore någon konst, tror du!
— Så gör det då! skrek morfar, men så lugnade han
sig genast och förklarade för mig:
— Hon och jag har skilts åt nu, vi har var och en sitt
för sig.
Mormor satt vid fönstret och knypplade.
Knyppelpinnarna slamrade muntert, den med knappnålar
översållade dynan blänkte som en förgylld igelkott i vårsolen.
Mormor själv var sig alldeles lik. Morfar åter hade blivit
än mer förtorkad och rynkig, det ljusröda håret hade
grånat, hans rörelser, förr så lugna och värdiga, hade
blivit feberaktigt fjäskiga, blicken i de gröna ögonen
grumlig och misstänksam. Mormor berättade mig
skrattande om boskillnaden mellan henne och morfar: han
hade givit henne alla kökskärlen och sagt till henne:
— Det där är ditt, kom sen inte och begär något mer
av mig.
Sedan hade han tagit av henne alla de gamla dräkterna
och sakerna och en rävskinnspäls och sålt alltsammans
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
