Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sjuhundra rubel, och pengarna hade han lämnat åt
en judisk frukthandlare, som skaffade honom hög ränta.
Hans girighet tilltog i ängslig grad, och han miste all
skamkänsla: han började gå omkring till gamla bekanta,
forna kamrater i hantverksskrået och rika köpmän,
klagade, att hans barn utblottat honom, och tiggde pengar
av dem. Han åtnjöt aktning sedan gammalt, man gav
honom frikostigt, stora sedlar. Ibland svängde han
skrytsamt en sedel framför mormors näsa och retade henne
likt en barnunge:
— Ser du, ser du! Du du får inte hundradelen så
mycket.
Pengarna satte han in hos en ny vän, en lång, skallig
buntmakare, som i förstaden gick under namnet "Pisken’"1,
samt dennes syster, en månglerska, ett fetlagt, rödkindat
fruntimmer med sirapssliskiga bruna ögon.
Allt i huset var noga uppdelat: ena dagen lagade
mormor maten av förråd, köpta för hennes pengar, andra
dagen köpte morfar matvarorna och bröd«t. Hans dagar
voro middagarna alltid sämst; mormor köpte ordentligt
kött, han innanmäten, lever, lungor och njurar. Var och
en hade sitt te och sitt socker för sig, men teet tillagades
i samma kanna, och morfar frågade ängsligt:
— Vänta — hur mycket har du lagt i?
Han hällde ut litet te i sin flata hand, räknade var
smula och sade:
— Ditt te är finare än mitt, alltså ska jag lägga på
mindre — mitt är större och en kraftigare sort.
Han såg noga efter, att mormor hällde i lika starkt te
åt dem båda och att de fingo lika många koppar var.
Till och med oljan till lamporna framför helgon-
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
