Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kunde en mängd sådana där visor och sjöng dem
mycket bra.
— Ja, återtog han, och så somnade hon på tröskeln,
kammarn blev alldeles utkyld, det var ett elände, jag frös
så jag skakade, och inte orkade jag släpa in henne. I dag
på morgon sa jag åt henne: "Det är då förskräckligt,
att du ska supa så där." — "Ge dig till tåls lite till, snart
dör jag", sa hon.
— Ja, hon dör snart, bekräftade Tsjurka allvarsamt,
hon är alldeles uppsvälld.
— Kommer du att sörja henne? frågade jag.
— Om! sade Vjachir förvånat. Tror jag det. Hon är
snäll.
Och allesammans trodde vi, att mordvinskan var snäll,
fastän vi visste, att hon jämt och ständigt bankade på
Vjachir. Ibland, då förtjänsten varit dålig, hände det till
och med, att Tsjurka föreslog:
— Ska vi inte ta och sala ihop en kopek var till
brännvin åt Vjachirs morsa, annars klår hon honom.
Två i sällskapet kunde läsa — Tsjurka och jag. Vjachir
avundades oss högeligen och brukade klia sig bakom sitt
spetsiga råttöra och kurra:
— När jag har begravt min mordvinska, ska jag också
gå till en skola och be lärarn så vackert, att han tar emot
mig. Och när jag har blivit fullärd, så ska jag ta plats som
trädgårdsmästare hos en arkierej eller hos själva tsaren.
På våren hände sig, att mordvinskan jämte en gubbe,
som gick omkring och tiggde till ett kyrkbygge, samt en
brännvinsbutelj, råkade få en nedramlande vedtrave över
sig. Hon fördes till ett sjukhus, och den välsituerade
Tsjurka sade till Vjachir:
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
