Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt förvar. Mormor låg sjuk sedan några dar, hon hade
inga pengar, och morfar fnös och gnisslade:
— Ni äter ut mig, ni äter ut mig inpå bara benen...
Jo ni...i...
Jag bar mina böcker till antikvariatet och sålde dem
för femtiofem kopek, som jag gav mormor, på betyget
klottrade jag några dumheter och lämnade det sedan åt
morfar. Han gömde det omsorgsfullt, utan att ha sett
på det och varsnat mitt okynne. Sedermera fick jag
umgälla det.
Nu, då jag sluppit ifrån skolan, tillbragte jag så gott
som hela min dag ute på gatorna, och nu hade vi det
bättre än någonsin. Det var full vår, förtjänsten blev
rikligare, om söndagarna gåvo vi oss hela laget ut till
en granskog utanför staden och återvände hem sent
på kvällen, behagligt trötta och bättre vänner än
någonsin.
Men detta liv fick ett tvärt slut. Min styvfar blev
uppsagd från sin plats och gav sig åter av åt något håll, mor
jämte lille bror Nikolaj flyttade över till morfar, och jag
fick börja tjänstgöra som barnpiga. Mormor flyttade in
till staden och fick plats hos en begravningsentrepenör
som bårklädessömmerska.
Mor var alldeles utmärglad, hon gick med släpande
steg, hennes ögon hade ett ohyggligt uttryck, och hon teg
jämt. Lillebror hade skrofler och sår kring fotknölarna,
och han var så klen och eländig, att han inte ens orkade
gråta ordentligt utan endast stönade, när han ville ha mat;
var han mätt, halvsov han, och i sömnen andades han på
något konstigt sätt, kurrade som en liten kattunge.
Morfar klämde prövande på honom och förklarade så:
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
