Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han måste ha duktigt med mat, men jag har inte
medel att föda er allihop.
Mor, som satt på sängen i en vrå av rummet, suckade
hest:
— Han behöver inte mycket.
— Lite hit och lite dit, så blir det en hel hoper till
sist...
Han vände sig till mig:
— Du måste vara ute i solen med Nikolusjka, packa
ner honom i sand ...
Jag släpade hem en säck torr, ren sand, stjälpte ut den
i en hög utanför fönstret och grävde ner lillebror i den
ända upp till halsen, som morfar tillsagt mig. Gossen
tyckte om att sitta i sanden, han grinade belåtet och såg
på mig med sina underliga ögon — de hade inga vitor,
endast en ljus rand kring de blåa regnbågshinnorna.
Jag fäste mig snart varmt vid min bror, jag tyckte, att
han förstod allt vad jag tänkte på, där jag låg bredvid
honom i sanden. Genom fönstret nådde oss morfars
gnällande röst:
— Att dö är ingen konst, men se leva efter ordning,
den konsten kunde du inte.
Mor hostade ...
Gossen lösgjorde sina armar ur sanden, sträckte ut dem
mot mig och nickade med sitt lilla huvud; han hade tunt
hår, som skiftade i grått, och ett litet klokt gubbansikte.
Om en höna eller en katt närmade sig oss, såg Kolja
länge på dem, och sedan tittade han på mig och smålog
halvt omärkligt. Hans leende gjorde mig förvirrad — jag
fick för mig, att han anade, att jag tyckte det var tråkigt i
hans sällskap och längtade ut på gatan.
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
