Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besynnerligt, att han, som var så klok, inte fann på
utvägen att hugga av tången.
En gång, när en gryta kokade över för honom, blev han
ivrig och handskades så oförsiktigt med tången, att han
bräckte fönsterramen, slog ut båda rutorna och välte
omkull grytan, som sprack. Gubben blev så förtvivlad, att
han satte sig på golvet och började gråta.
— Herregud, herregud ...
När han sedan gick ut, tog jag en brödkniv och skar
av en fjärdedel av gryttångens träskaft, men då morfar
fick se vad jag gjort, började han gräla på mig:
— Din fördömda pojkbängel — du skulle ha sågat av
skaftet — sågat, begriper du! Då hade bitarna kunnat
begagnas som kavlar, man kunde ha sålt dem, din
rackar-unge!
Fäktande med armarna rusade han ut i förstugan, och
mor sade:
— Du skulle inte ha lagt dig i...
Hon dog i augusti, en söndag vid middagstiden. Styvfar
hade nyligen kommit tillbaka från en av sina utflykter och
hade fått någon ny anställning, mormor och Kolja hade
flyttat över till honom — han hade hyrt en snygg liten
bostad i närheten av järnvägsstationen — och det var
meningen, att mor också skulle föras dit om några dagar.
På morgonen den dag mor dog, sade hon till mig, sakta
men med klarare och gladare stämma än på länge:
— Gå till Evgeni Vasiljevitsj och bed honom komma
hit.
Med handen stödd emot väggen reste hon sig upp i
sängen och tillfogade:
— Skynda dig!
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
